Teklas rundtur i text

TEKLAS TRÄDGÅRD

Nu ä nog det mesta av äpplena plockade, tänker Tekla när hon tar ett sista varv runt trädet och spanar upp efter ett kvarglömt äpple. Bredvid henne ligger äpplen i korgar och trälådor. Det blev en bra skörd i år.”Nu sa vi se, denna korgen sa te köket för å torkas” säger hon tyst för sig själv och ställer korgen åt sidan. ”Å dä här ä vinteräpplen, de sa sorteras å sen te jordkällaren”.Trälådan är full av ljusa äpplen. Inte helt mogna utan sista tiden får de mogna i källarens mörker. Tekla vrider varsamt på varje äpple och hittar hon den minsta skada lägger hon det åt sidan, börjar ett äpple bli dåligt sprider sig rötan fort till de andra.

 Åsens Norrgård, prästgården, ägdes av kyrkan och har anor från 1500 talet. Här bodde prästen som arbetade i Haurida församling. Gården förvaltades av en arrendator, som för prästens räkning skötte gårdens djur, odling och skog.

Kyrkan, religionen och tron på Gud var viktig för alla byns invånare. På lördagskvällen klockan sex ringde kyrkan till helgmål och då lades allt arbete på gården ned. Söndagen var en vilodag och ägnades till att gå till kyrkan. Att leva efter naturens växlingar, Bibelns tio guds bud och följa de kyrkliga högtiderna var naturligt. Byborna sökte dagligen hjälp och välsignelser från Gud. Till prästen gick du när du behövde råd i många olika frågor, både andliga och värdsliga.

Prästgården fungerade också som småskola med prästen som lärare. Trots att skolplikten infördes 1842 så var skolgången oregelbunden och frånvaron hög. Det hade att göra med att barnen behövdes som arbetskraft i jordbruket. Skolan gav barnen en grundläggande teoretisk utbildning, medan arbetet på gården gav dem en praktisk yrkesutbildning.