Teklas rundtur i text

TEKLAS KÖK

Inne i köket är det varmt. Elden i vedspisen har brunnit sedan tidig morgon och Tekla börjar duka inför att gästerna kommer. Det är inte ofta hon får besök men idag kommer fru Eskilsson och fröken Jonsson från Haurida, också medlemmar i församlingen, på elva-kaffe.Väninnorna dyker upp, punktliga som alltid, hänger de av sina kappor i hallen och kliver in i köket. Kokkaffet har precis hunnit stå så att sumpen sjunkit ned till botten och Tekla börjar hälla upp. Det  skramlar av det tunna porslinet när kaffekopparna sätts ned på faten.”Nu sa här bli kaffe, jag bakte både vettebröd och småkaker igår.” säger Tekla. ”Varsegod, ta nu å doppa”.De slår sig ned vid bordet och börjar genast småfnittrandes berätta om den stora händelsen i byn. Drängen borta i Galthult har börjat uppvakta fröken Maj-Lis. Inte kan väl hon vilja ha den där slusken!

Köket var hemmets hjärta. Men hur var arbetet i köket förr? Nu för tiden har vi kylskåp och frys, induktionshäll, mikrovågsugn, diskmaskin, vattenkokare, kaffebryggare och belysning, som drivs med hjälp av el. Inget av det här hade Tekla! Arbetet i köket var därför tungt. Kökets förråd av ved skulle alltid vara välfyllt. Vedspisen gav både värme och var en förutsättning för bak och matlagning.

De som kände Tekla vet att hon var duktig på att baka, trots enkelheten som rådde i hennes kök. Besökare bjöds nästan alltid på ”kaffe med dopp”. Tekla levde hela sitt liv i det här huset. Hon bar sin ved och skötte hela hushållet. Kanske kände hon sig ensam ibland… Men då kan vi föreställa oss Tekla framför den varma spisen när hon läser ur sin bibel. Tron på Gud gav henne styrka och tröst.