Teklas rundtur i text

PRÄSTGÅRDEN

”Ordning i klassen!” Magister Häger, som också var byns präst, knackade med käppen som han använde som pekpinne hårt på bordet framför sig. Men att säga klass kanske var att ta i, det var bara Karl och hans lillebror Petter som satt och kivades framför magistern den här soliga dagen. De andra barnen hade fått stanna hemma för att hjälpa till med höskörden.De var dags för läxförhör i kristendomskunskap och Karl hade med hjälp av far läst i katekesen flera kvällar i rad. ”Nå Karl, vad hette de tre vise männen i berättelsen om Jesubarnets födelse?” frågar Magister Häger med en stäng ton. Karl ställde sig upp bredvid bänken. Det här visste han egentligen men det var alltid så svårt att komma ihåg den där sista, mannen med det konstiga namnet. Far hade fått påminna han honom om och om igen. ”De hette Kasper, Melker å…. hmm… Baltasar!” svarar han och sätter sig lättat ned igen. Han kom ihåg det! 

 Åsens Norrgård, prästgården, ägdes av kyrkan och har anor från 1500 talet. Här bodde prästen som arbetade i Haurida församling. Gården förvaltades av en arrendator, som för prästens räkning skötte gårdens djur, odling och skog.

Kyrkan, religionen och tron på Gud var viktig för alla byns invånare. På lördagskvällen klockan sex ringde kyrkan till helgmål och då lades allt arbete på gården ned. Söndagen var en vilodag och ägnades till att gå till kyrkan. Att leva efter naturens växlingar, Bibelns tio guds bud och följa de kyrkliga högtiderna var naturligt. Byborna sökte dagligen hjälp och välsignelser från Gud. Till prästen gick du när du behövde råd i många olika frågor, både andliga och värdsliga.

Prästgården fungerade också som småskola med prästen som lärare. Trots att skolplikten infördes 1842 så var skolgången oregelbunden och frånvaron hög. Det hade att göra med att barnen behövdes som arbetskraft i jordbruket. Skolan gav barnen en grundläggande teoretisk utbildning, medan arbetet på gården gav dem en praktisk yrkesutbildning.