Teklas rundtur i text

LADUGÅRDEN (LAGÅRN’)

I ladugården är det tidig morgon. Korna står på rad i sina spiltor och tuggar sakta och ljudligt på sitt hö. När Tekla öppnar dörren börjar de genast råma, ivriga att få sina juver tömda på mjölk. Tekla tar fram mjölkpallen och plåthinken och sätter sig vid första kon och kilar stadigt fast hinken mellan benen för att den inte ska välta. Med van hand klämmer hon åt upptill på spenen och drar nedåt. Strilande ljud hörs när mjölstrålarna träffar plåthinkens botten.
När sista droppen landat i hinken sträcker hon på sig och flyttar försiktigt undan hinken så att inte de dyrbara dropparna spills ut. Bredvid råmar Rosa till, väl medveten om att hon står näst på tur.”Så ja, stilla dig nu Rosa, det ä din tur nu” säger hon mjukt och stryker med öm hand kon över ryggen.

I ladugården i Åsens by fanns kor, kalvar, grisar och hästar. Och vad är en gård utan höns? Fåren huserade i det särskilda fårhuset. Hö och spannmål förvarades på logen tillsammans med spannmålskvarnen, tröskverk med mera. Inne i ladugården var det full aktivitet. Här skulle mjölkas, boskapen skulle få mat och vatten och att mocka upp efter korna var en syssla som skedde två gånger per dag.

Vill du känna hur tungt det var att bära in vatten, så prova att lyfta hinkarna här.