Teklas rundtur i text
HANDELSBODEN
”Godda, godda fröken Tekla, va får dä lov å vara ida?”Tekla tittar blygt ned på sina händer och svarar fru Ingegerd bakom disken tyst.”Jo, jag sölle be å få ett hekto socker, ett paket salt å ett halvt kilo kaffe”Mor hade skickat Tekla för att handla. Det tar inte lång tid att gå ned till Handelsboden i Haurida men idag kom mjölkskjutsen precis lagom när hon skulle gå i väg och hon fick åka med längst bakpå vagnen.”Va dä bra så?” frågar Ingegerd och vänder sig och tar ner ett kaffepaket från hyllan bakom.Det prasslar av pappret när varorna slås in och packas ihop.”Ja dä va allt” säger Tekla och niger lätt.”Då sätter jag opp att på räkningen, du får hälsa mor å far din” säger Ingegerd och sträcker Tekla den bruna påsen över disken.
Idag när intresset för återbruk och närproducerad mat är högaktuellt så finns det mycket kunskap och inspiration att lära av dåtidens liv i en by. För oss som lever i det moderna samhället kan det vara svårt att förstå hur mycket du var tvungen att skapa själv. Idag köper vi ofta nytt. På Teklas tid så återbrukades nästan allt. Du fick ärva kläder av äldre syskon som syddes om och ändrades så de skulle passa. Verktyg och redskap togs varsamt omhand och ärvdes ofta i flera generationer. Att göra mycket själv var ett sätt att förstärka gårdens ekonomi.
Det som gården inte kunde producera själva kunde man köpa i handelsboden nere i byn Haurida. Här såldes det många olika varor såsom socker, salt, kaffe, paraffin men även tyger och verktyg. Ja i stort sett allt som gårdarna inte hade möjlighet att tillverka själva. Att få gå till handelsboden var spännande. Det doftade så gott av alla varor och det fanns så mycket fint att titta på.