Teklas rundtur i text

MATKÄLLAREN

”Äppelmos, inkokta päron, frikadeller, kokekött…” läser Tekla högt för sig själv när hon noggrant lyfter upp och snurrar burkarna för att se så att locket hållit tätt. En minsta glipa och innehållet möglar.Det är rått och mörkt i matkällaren och för att kunna se ordentligt har hon tagit med en fotogenlampa från köket. I år har de, till skillnad från förra året då sommaren var bedrövligt torr och skörden dålig, ett välfyllt matförråd för vintern. Hon har till och med gett bort några burkar inlagda ägg till Johnssons nere i Haurida vars höns blev tagna av räven under sensommaren.Åhhh nää, här ä en burk som inte hållt tätt, måtte dä inte ha blitt dåligt, tänker hon när upptäcker att en burk med frikadeller där innehållet tryckt upp locket.”Dä luktar inte illa i alla fall men ja tar mä en in så får dä bli midda i morrn…” mumlar hon tyst för sig själv och stoppar ned burken i korgen som hon ställt på golvet.

Hur bevarar och förvarar vi vår mat? Nu för tiden kan vi köpa mat varje dag och vi har ett kylskåp och en frys hemma som klarar förvaringen av våra matvaror. I Åsens by fanns två stensatta matkällare. Allt som odlades under sommaren eller plockades i skog och mark konserverades och sparades i den kalla matkällaren för att maten inte skulle förstöras.

Det var kvinnorna som ansvarade för att ta tillvara och bevara de råvaror som producerades. Det krävdes stor kunskap och noggrannhet. Det fanns inget utrymme för att göra fel. Maten i källaren kontrollerades regelbundet för att se till att allt stod rätt till.