Teklas rundtur i text

BRYGGHUSET OCH BYKSTUGAN

Det var sen eftermiddag och solen höll på att gå ned bakom trädtopparna. Ovanligt varmt för att vara i slutet av september. Kvinnorna i byn hade samlats för det sista storbyket innan vintern.De hade börjat tidigt på morgonen och var nu både trötta och nöjda med dagens arbete. Luften var fuktig inne i bykstugan och svetten droppade på Ruth och Hanna som hjälptes åt att tömma den stora bykgrytan. Båda blöta från topp till tå.Det värkte i både armar och rygg efter att ha stått böjda hela dagen och Hanna önskade tyst för sig själv att det var hon och inte Elin som hade fått gå tidigare för att förbereda en kaffekorg.”Dä va sista lakanet! Ta dä å häng opp det nu å så får vi hoppas att torkvädret håller i sej” hör hon hur Tekla ropar in till dem utifrån klappbrädet.  Hanna log nöjt. Nu var det inte mycket kvar.

Nu är vi i brygghuset eller bykstugan som den också kallades. Det var dåtidens tvättstuga.

Tvätt av vardagskläder gjordes vanligtvis varje vecka och några gånger per år gjordes det rejäla stortvättar, så kallade storbyk. Eftersom det inte fanns någon varmvattenberedare, tvättmaskin och torktumlare måste allt göras för hand.

Tvätten lades först i blöt. Vatten värmdes upp i stora bykgrytan över elden. Då användes soda, såpa, björkaska och senare tvättmedlet Persil. Vittvätten kokades i bykgrytan och sköljdes sedan flera gånger i kallt vatten. För att slå ut överflödigt vatten ur tvätten användes ett klappträ. Sedan hängdes tvätten på tork. När tvätten var torr manglades dukar och lakan. Trasmattorna skurades med såpa och fick sedan hänga på tork på gärdsgården.

Brygghuset användes också som grovkök. När det var dags för slakt kallades slaktaren till gården. Alla på gården fick hjälpa till med att ta tillvara inälvorna och köttet som skulle styckas och tas om hand. Brygghuset var med andra ord en plats med många olika funktioner.