Åsens historia

Kanske känner du till den förtrollande sagan om Törnrosa, och hur tiden stannade medan slottet täcktes av växande törnrosor? Nästan samma sak hände på Åsens by.

Sedan bronsåldern har människor levt och verkat på Åsen. Gamla dokument och kartor berättar om en by redan på 1500-talet.

Längre fram i historien, på 1700- och 1800-talet, blåste förändringens vindar in över den svenska landsbygden. I städerna byggdes fabriker och många sökte sig dit för att skaffa jobb och bättre villkor. Andra valde att lämna Sverige för att prova vingarna i Amerika.

Samtidigt som städernas befolkning växte, producerades fortfarande nästan all mat på landsbygden, där en kraftigt krympande del av befolkningen bodde kvar. För att effektivisera jordbruket genomförde den svenska staten därför två stora reformer i slutet av 1800-talet. Markytor slogs samman till större enheter och ledde till den typ av jordbruk vi är vana att se idag. Små åkerplättar och jordlotter blev ett minne blott.

Detta skedde aldrig på Åsens by. Varför råder det delade meningar om, och kanske vet ingen vad som är sant. Men ett som är säkert är att jordbruket fortskred så som det alltid gjort. Jorden fortsatte brukas på gammalt sätt med häst och mannakraft.

Många år senare, när den sista invånaren tant Tekla dog 1989, hade landskapet börjat växa igen och husen förföll. Men då kom prinsen – eller snarare en formell inventering – till undsättning.

Det var i början av 1990 som en inventering av kulturminnen i området genomfördes. Åsens by kategoriserades som ett unikt minne från en svunnen tid. I Sverige finns bara ett fåtal liknande platser att uppleva. Långsamt och oändligt försiktigt påbörjades arbetet med att återställa husen till deras ursprungliga skick och så småningom röjdes även åkrar och betesmark. Byn, som likt Törnrosa så länge hade legat i dvala, fick liv igen.