Teklas rundtur i text

VEDBODEN
(VEBOA´)

Det hade kommit ovanligt mycket snö under vintern och Sven Petter, Teklas pappa, hade kommit i igång sent i skogen. Men med nöd och näppe hade han lyckats fälla tillräckligt många träd som skulle bli till ved. Nu var han i full färd att klyva de sista kubbarna.”Ja dä va sista, nu ä veboa full, det får nog bli en liten veastapel utanför också” skrockar han tyst och nöjt för sig själv när han synar högen med kluvna vedträd framför sina fötter.

Det går åt mycket ved för att hålla stugan och vedspisen varm. På vintern gick min far ut i skogen för att välja ut de träd som skulle bli ved. Det var ett farligt och tungt arbete. Ett träd kunde ramla på fel håll och landa på far. Han kunde slinta med sågen eller yxan och göra sig illa. Ofta fick någon av mina äldsta bröder också följa med ut till skogen.

När de hade sågat ner träden tog de fram yxan och högg rent stammen från grenar och kvistar. Far använde hästen och en särskild kälke för att köra hem träden till ladugårdsplanen. Där sågades stammarna till lagom långa vedkubbar, inte längre än att de skulle få plats i vedspisen.

På vårkanten, ja före dymmelonsdagen, du vet onsdagen före påsk, skulle vedkubbarna klyvas i mindre bitar. Sedan fick veden ligga på tork innan den kunde staplas fint och prydligt i veboa. Om det var mycket ved och den inte fick plats i veboa, gjorde far fina vedstaplar ute.

Det var en stor konst det, att stapla så att de inte rasade och att det var så luftigt att veden torkade bra trots att den låg utomhus. Du kan ju prova själv här bredvid.